sådetså
Kärlek, det ständiga ämnet som tas upp. Inte bara i media, utan även i folkmun. Ett samtalsämne som ibland är nödvändigt att prata om, skriva om, diskutera om och inte bara gömmas undan. Precis som jag gjorde de föregående månaderna. Till sist hinner tankarna ifatt en, man kommer inte undan. Du kan sopa smutsen under mattan men till sist hitter någon det.
Bara genom att skriva de här raderna pustar min kropp ut. Tar ett djupt andetag och njuter. Skönt att låta en del tankar rinna en, som man gått och burit på. Det blir tungt efter ett tag. Det största problemet jag har, är inte visa mig svag. Åtminstone inte inför andra, inför fel sorts människor. Det har jag lärt mig, att släppa ut sina känslor inför fel umgänge och upptäcka att ingen bryr sig ändå, gör bara mer ont. Jag är mer typen som tränger undan tankarna och försöker vara glad. Självklart kommer det sen, i ensamhet.
Jag kan med självsäkerhet säga att just nu, i detta ögonblick då jag sitter och skriver detta mår jag bra, punkt. Inte bättre eller sämre. Varför ska man klaga? Som mina vänner och jag gick runt och sa på malmöfestivalen detta år, är du nöjd? Var aldrig nöjd! Man är aldrig nöjd.
Har lärt mig en stor läxa detta år, just den meningen beskriver det ganska bra. Man är aldrig nöjd, jag var aldrig nöjd. Bara tills efteråt då det var försent.
Jag är glad för den kärleken jag fick uppleva. Måste bara lära mig att leva utan den. Jag är glad för att den kärleken är slut. Måste bara inse det själv.
Jag är glad för att jag har livet framför mig. Måste bara ta klivet ut och leva det
Bara genom att skriva de här raderna pustar min kropp ut. Tar ett djupt andetag och njuter. Skönt att låta en del tankar rinna en, som man gått och burit på. Det blir tungt efter ett tag. Det största problemet jag har, är inte visa mig svag. Åtminstone inte inför andra, inför fel sorts människor. Det har jag lärt mig, att släppa ut sina känslor inför fel umgänge och upptäcka att ingen bryr sig ändå, gör bara mer ont. Jag är mer typen som tränger undan tankarna och försöker vara glad. Självklart kommer det sen, i ensamhet.
Jag kan med självsäkerhet säga att just nu, i detta ögonblick då jag sitter och skriver detta mår jag bra, punkt. Inte bättre eller sämre. Varför ska man klaga? Som mina vänner och jag gick runt och sa på malmöfestivalen detta år, är du nöjd? Var aldrig nöjd! Man är aldrig nöjd.
Har lärt mig en stor läxa detta år, just den meningen beskriver det ganska bra. Man är aldrig nöjd, jag var aldrig nöjd. Bara tills efteråt då det var försent.
Jag är glad för den kärleken jag fick uppleva. Måste bara lära mig att leva utan den. Jag är glad för att den kärleken är slut. Måste bara inse det själv.
Jag är glad för att jag har livet framför mig. Måste bara ta klivet ut och leva det
Kommentarer
Trackback
